Tankar om matlagning

Jag har alltid varit ganska intresserad av god mat men på grund av lathet har jag inte ägnat särskilt mycket energi på att lära mig att laga riktig gourmetmat. Jag har oftast gått till resturanger som matkunniga har rekommenderat och testat många resturanger i de bättre kulinariska guiderna, och testar gärna nya typer av mat. Vad jag inte kunnat är att kunna laga i den nivå som jag verkligen njuter av. Detta ändrades sedan när jag började lära känna en ny kompis som förutom att uppskatta spännande mat är en fantastisk hemmakock. När vi och gemensamma vänner hade matlagningsträffar fick jag uppleva fantastiska och kreativa maträtter som lätt toppar de flesta resturanger. Detta tände mitt intresse för matlagning, jag ville kunna detta också. Jag började fråga och tips på hur man bär sig åt för att laga bra mat. Jag kunde redan grundläggande matlagning men hade inte riktigt det där lilla extra och brukade undvika att ta risker för att inte förstöra maten. Det första tipset jag fick var att experimentera och laga mycket mat för att utveckla en känsla vilka smaker som passar bra ihop. Om man inte vågar experimentera så lär man sig inte något nytt . Det andra rådet var att köpa en repetera grunderna, dvs hur man hackar och förebereder samt behärska de olika grundläggande tillagningsteknikerna. Det gick upp ganska snart att jag hade uppenbara luckor i både matlagningstekniker och förberedning. Även om grundläggand tekniker som steka, koka, rosta samt grilla satt bra kunde jag i princip inga andra eftersom jag aldrig prövat dem.

Det var även uppenbart att min knivteknik var väldigt bristfällig och jag använde undermåliga knivar som inte gjorde saken bättre. När jag testade att hacka och förbereda med en riktigt bra kockkniv var det milsvid skillnad, allt gick lättare. Kniven var bättre balanserad och den rakbladsvassa eggen gjorde det möjligt att hacka finare och skära exaktare snitt. Detta fick mig att börja leta efter nya knivar. Efter lite research verkade kockknivar av japansk typ med hårdare stål passa mig bäst, och hittade mycket bra information på denna sidan om globalknivar. Förutom knivar köpte jag även nya stekpannor och kastruller. Ett tips som verkligen gör skillnad är att lära sig bra knivteknik. Det känns verkligen som jag gjort framsteg, jag testar hela tiden nya matlagningsmetoder som jag inte provat förut och gör nya recept. Det är även riktigt kul att förnya mina och andras recept. Självklart blir inte allt bra, men när jag väl lyckas blir det riktigt bra och det får mig att känna mig stolt.

Är kirurgi för att ta bort ärr värt det?

Efter flera år av att åka mountainbike i skogen och skateboarding på ramp samlar man på sig många ärr. Det vore en överdrift att säga att de flesta ärren är störande eller att jag tycker att de är fula. Jag har inte funderat särskilt mycket att ta bort de flesta ärr utom två stycken. Ett större ärr på axeln och ett på underbenet. Ärret på axeln är lite insjunket, det ser ut om som en liten grop. Eftersom det är ganska insjunket är det ganska fult. Som tur är finns det ingen missfärgning på det. Ärret på underbenet är lite djupare och är lätt hyperpigmenterat, det är lätt rödfärgat. Det är som tur är inte insjunket. Eftersom jag är lite nyfiken hur man kan korrigera dessa ärr har jag kollat runt lite. Efter en översikt av information hur man tar bort ärr från olika informationskällor verkar det som kirurgi är en dyr men pålitlig metod. Laserkirurgi verkar lite billigare än plastikkirurgi som dessutom har längre läketid. Men för större ärr verkar det som plastikkirurgi är det absolut bästa. Laserkirurgi verkar vara en bra allroundlösning men jag skulle kanske inte våga använda det mot hyperpigmenterade ärr. Det står nämligen på olika kliniker att det finns risk att få hyperpigmentering efter behandlingen, vilket jag redan har på benet. Sedan läste jag om något som heter behandling med fillers. Detta ska fungera bra mot insjukna ärr eftersom man injicerar geléliknande medel som lyfter upp huden. Man får insjukna ärr om skadan har förstört mycket vävnad som inte läkt tillbaka under läkningstiden. Injektionerna lyfter upp allt till en nivå som matchar den omgivande huden. Den verka även vara billig i jämförelse och ha låg risk för biverkningar jämfört med laserkirurgi eller plastikkirurgi. Sedan hittade jag många andra tips för ärrkorrigering som inte inkluderar kirurgi eller laser. Det främsta som få mig att tveka på kirurgi eller laser är den höga kostanden samt att resultatet kan vara väldigt varierande. Det finns inga garanterade resultat och komplikationer samt sämre än förväntat resultat kan hända. Sedan undrar jag om jag är beredd att lägga ner tiden och kostanden, vet inte riktigt om det är värt det. Jag har visst besvär av ärren, men inte så mycket pengar jag är beredd att lägga på att fixa det. Sedan hittade jag många andra alternativ som kemisk peeling eller dermabrasion.

Svampinfektioner på fötterna

Svampinfektioner anses orsakas av en ovanligt stor tillväxt av hudsvampar som lever på huden. I sitt normala antal lever hudsvampar(en slags mikoskopiska jästsvampar ) på restprodukter som talg och döda hudceller och lever i en positiv samexistens med kroppen. När de blir för många kan de infektera huden och ge upphov till besvär som svampinfektioner på alla kroppsdelar. Enligt medicinsk information om svampinfektioner indikerar att det finns många olika sorters hudsvampar på kroppen och en del av dem kan orsaka svampinfektioner. Viken sort det är som orsakar besvär varierar beroende på vilken kroppsdel det är som drabbas. Samma information visar även att svampinfektioner i underlivet eller på fötterna är vanligare än svampangrepp på andra delar av kroppen.

Fötterna anses vara en särskilt gynnsam miljö för svampangrepp. Det lever ett flertal sorters hudsvampar på fötterna och ett flertal faktorer samverkar för att skapa en gynnsam miljö för potentiell explosiv tillväxt och infektion på huden. Fötterna blir ofta varma och svettiga tack vare skor och strumpor. Den varma och fuktiga miljön tillsammans med lätt fuktig hud gör att svamp får lättare fäste på fötterna. Det finns en rad sorts svampar som kan ge fotsvamp, men trichophyton rubrum är en sort som orsakar den största delen av alla fall. Svampinfektioner på fötterna förekommer vanligen i två varianter, vanlig fotsvamp samt svampinfektion på tånaglarna.
Den ”vanliga” fotsvampen är lätt att känna igen. Den brukar börja som fjällande utslag med en vitaktig ton. Utslagen brukar utvecklas mellan tårna och kan med tiden få en förhårdnad. Utslaget kan även få en rödaktig yta som kan få sprickor. Vätska kan även utsöndras från utslaget. Svampangreppet bör behandlas så tidigt det går, om man inte behandlar det kan det sprida sig till resten av foten eller naglarna.

Den lite svårare varianten av ”vanlig” fotsvamp är när utslagen finns på fler ställen än mellan tårna. Utslagen är fjällande och kan ha en vitaktig eller gulaktig yta. Utslagen påträffas vanligen på fotsulan eller på sidan av foten men kan även lokaliseras till ovansidan. Antalet utslag och storleken på dem varierar, men det händer att de blir stora eller att hela undersidan av foten täcks med utslag. I övrigt ser utslagen ut som vanlig fotsvamp förutom placeringen och storleken på utslagen. Denna typ av fotsvamp bör alltid behandlas så fort det går. Förutom de synliga symtomen kan det även förekomma viss klåda eller hudirritation.

Nagelsvamp brukar drabba tånaglar oftare än fingernaglar och är bland de segaste svampinfektionerna. Svampinfektion på naglar är dock ganska ovanliga jämfört med fotsvamp. Anledningen till att tånaglar drabbas oftare är den mer gynnsamma miljön samt att de växer långsammare än fingernaglar, vilket ger svampen mer tid att infektera tånaglarna. Nagelsvamp kan vara svårbehandlad men ger inga skadliga effekter förutom det fula utseendet. Typiska symtom på nagelsvamp att naglarna blir tjocka och missfärgade. De kan anta nyanser av gul, vit eller grå. Allt eftersom infektionen fortsätter blir naglarna porösa och känsliga och ytan kan se porig ut. I takt med att naglarna blir ömtåliga kan de gå sönder av sig själv eller gå lätt sönder. Svampangreppet brukar börja vid kanterna och röra sig inåt. Nagelsvamp bör alltid behandlas men det är en av de mer svårbehandlade varianterna. Man bör därför ha tålamod och räkna med upprepade behandlingar för att framgångrikt åtgärda nagelsvamp.